Trots att klockan närmar sig 11 denna söndag kväll har jag inte lämnat huset. Det är inte särskilt likt mig att inte vara ute på en hel dag, det känns. Huvudet börjar dunka sådär obehagligt och rastlösheten är ett faktum. Planen för den resterande tiden av dagen blir förmodligen att stanna inne, saker måste göras, saker måste bli färdiga. Fakta måste bankas in i huvudet inför morgon och en bok måste läsas ut. Men som min mamma sa innan hon gick och la sig, dagen är ju inte slut för dig än, det är ju bara eftermiddag på sin höjd för dig. Det är sant, jag menar vad är dygnrytm? Nej nu ska jag koka mig lite te, lägga mig i soffan och läsa ut boken med det annorlunda språket om den deprimerade pojken med så många åsikter.

Det finns inte allt för mycket att säga, där av denna tystnad som ständigt kommer tillbaka. Jag gör alltid nya försök när det är för många tankar som studsar runt och skapar jordbävning i huvudet. Denna dag har inte fått världens bästa start då jag vakna upp med ett härligt dunkande huvud förmodligen på grund av den älskvärda sömn som inte varit på topp. Inte nog med det så vill inte den där extra smärtan i foten som på senare dagar uppstått försvinna, hade räknat med ett par dagar och sen skulle den vara borta. Nejnej, den blir bara värre och jag börjar tro att det är dags för ett besök på sjukhuset. Jag drar på tiden då jag vet att det snart kommer ramla ner ett brev som ska avgöra hur den närmsta tiden ska se ut och spenderas. Med detta sagt är det dags för lite plugg, förmodligen dra hem till bästa vännen för lite pluggsällskap och massa prat.

Intagit samma position som sist, kaffekoppen i handen & datorn i knäet. Ska snart dra mig till favorit killarna.

Aldrig behöva fundera på skitsnack, folk som kollar snett eller som hugger en i ryggen. Känna sig trygg och säker, umgås med världens bästa som man litar på till hundra procent. Vilket humör man än är på så vänder de så fort man kommer till dem. Man behöver aldrig bevisa något för dem, de accepterar en för den man är. De accepterar att man gör fel, förlåter en snabbar än man förlåter sig själv. Visst ibland kanske det krävs lite extra beröm och en extra godis bit, men vad gör det med tanke på hur mycket lycka de bidrar med. Så ska vara glad & lycklig i ett par timmar för jag ska nu umgås med världens finaste pojkar.